Kära Tepåse (det är så roligt att säga) och ev. alla andra - strunta i vad du gjort dina föräldrar !  Detta är vad du gjort dig själv !

Kämpa för att bli frisk för din egen skull, för ditt eget liv !

Och även om man som förälder i sina mörka stunder kan känna som jag skrev om tidigare, att DU slösar bort det liv JAG gett dig så är största känslan även hos mig som pappa - att - gör inte så här med det enda liv du har ...

Komigen nu Tepåsen - och alla andra - go for it ! Ett liv utan regler, ett liv där man äter för att det är gott, för att man mår bra av det, ett liv där maten och vikten inte är huvudintresset, börja samla frimärken, dreja krukor, spela trummor i ett band, bli politiskt engagerade, måla tavlor .... whatever !

Brinn för något annat än att väga så lite som möjligt !

men det borde hon ha !

Citerar nedan från kommentaren Antigone skrev till Tépåsen i mitt förra inlägg ;

Du är helt ok som du är och dina ord får det att glöda i mig ibland av stolthet fast jag inte vet vem du är. Men det lilla du syns igenom dina ord är fint, de är en lika fin del av hela dig- Fin, modig och så klok för din ålder! Du har ngt att ge andra, ngt att lära oss andra här i kosmos ;-)

Så sant som det är sagt !

Till tepåsén och andra som funderat på att blogga men är rädda för att bli igenkända.

Ja det är jag också - livrädd ! Och att skriva om hur man i möjligaste mån undviker det känns som att lära nån att ljuga.. å de e ju inte så bra.

Men lite tips kan jag väl försöka ge...

Till att börja med kan man ju skriva sina tankar och funderingar som man inte delat med någon annan. Dom är ju inte så lätta att känna igen och dessutom är det väl så att om man inte delat dom med nån, är ju en blogg alldeles utmärkt att för att släppa ut dom.. tankarna alltså.. och funderingarna..

Sedan är det väl så att basic regler om man vill förbli hemlig är att inte ange namn, platser och annat identifierbart. Därför som många skriver "staden" och "mamma" "pappa" "bästa vännen" "chefen" , eller helt enkelt hittar på nya namn. Min kompis Stefan kallar jag för Tomas.

För det är en skön säkerhetsventil. För det som liksom blir över. Å man kan va alldeles sig själv. Får man kommentarer så är ju det jättetrevligt, man kan ju få icke-trevliga kommentarer också men då är det ju så fiffigt att man kan ta bort dom !

Ser fram emot era svar !

jag är ful, dålig, korkad, svag, fet, smal, kort, lång.

alla andra är så snygga, smarta, starka..

Det är inte många av oss människor som tycker att man själv är fulländad, snyggast, smartast..

Men många av oss kan konstatera det och ändå vara relativt nöjd. Acceptera och förstå att man är bra ändå.

Att mamma, pappa, kompisar, mormor, pojkvän/flickvän/partner/man/fru - älskar en för den man är.

Få människor har ett 100%-igt självförtroende.

Min omröstning har nu efter 45st röstande snart kommit upp i det jag redan visste - 80/20-regeln gäller !

På frågan om de har bra självförtroende svarar 80%; Nja, Nej eller Nej! 

- Bara 20% svarar tveklöst Ja (och några av dom ljuger dessutom!).

De flesta har inte ett 100%-igt självförtroende, det är helt normalt att inte ha det.

Men hos några av oss är uppfattningen om sig själv, om vem man är eller hur man är, helt nattsvart och helt osynkad med vad människor i ens omgivning faktiskt tycker.

När man bara ser det dåliga och också överdriver det, då blir det väldigt destruktivt och göder t.ex en sjukdom som anorexia.

Det är dessutom väldigt jobbigt och lessamt för närstående till någon som tycker så illa om sig själv.

Jag tycker ju att du är vacker.. och du svarar med att du är ful. Men jag tycker ju att du är vacker.. är det fel på mig då .. eller ? ..

.. Om du tycker du är fet.. jag är ju större än dig.. vad är jag då? Superfet ?..

Om du med alla dina MVG är värdelös.. vad är då din syster med ett enda MVG ? .. super-värdelös ? ..

En gång, innan vi hade kommit igång med behandlingar och så, föreslog jag vår dotter att vi alla skulle äta som hon.

Om det är så nyttigt och hon är så fet då borde vi ju alla äta som hon!

 Men nej då ! Vi andra är inte feta, hennes syster (som är typ dubbelt så stor fast yngre) är verkligen inte fet..  

Hon har inte samma uppfattning om sig själv som vi andra har om henne.

Och hon tar inget som helst intryck av vad andra tycker, hon tar inte till sig det, eller tror inte på det.

Men söker hela tiden ändå bekräftelse, hon kan fråga tusen gånger om vi tyckte uppsatsen var bra?, kakan hon bakat god ?, om jag blev glad för presenten? ... om och om och om igen..

T.o.m dom där som man ser upp till, dom som verkar vara så nöjda med sig själva, så självsäkra...även många av dom har ibland, kanske ofta, tvivel om sig själva. Det är inte så att alla andra är så annorlunda..egentligen..

nä nu är de en svacka igen - därför jag inte skriver så mkt. tack snälla för alla kommentarer !! jag är inne och läser minst en g varje dag men hinner inte, orkar inte skriva just nu.  I'll be back..

önskar jag naturligtvis att dottern inte nånsin hade drabbats av anorexia.