Jossi

26 augusti 2008 09:29

Skönt att höra att det går bra iaf, så det inte blir sämmre igen. Får ni någon hjälp nu? Går hon i skolan oså som vanligt? Har själv anorexi.. därför undrar jag bara lite. Svara om du har lust, kramis ha en fin dag!

Tepåsen

26 augusti 2008 19:14

Tack för kommentaren!
Jag blev glad av att se att det går okej för er också, och även om det känns tungt GÅR det att komma ur sjukdomen. Jg vet ju hur svårt det är men du/ni verkar vara så bra och stöttande föräldrar så jag tror och hoppas verkligen att er dotter också blir frisk någon gång:)
Jag vill inte lägga mig i men om jag var din dotter skulle jag vilja hamna på en ordentlig behandling och bli helt frisk på riktigt. Hon vill säkert inte det nu och det skulle bli massa bråk och jobbiga stunder men tänkt sen när du kan ha gå laga hennes favoritmat till middag och hon äter tills hon är proppmätt eller när hon går på bio med sina vänner och du vet att hon äter godis och dricker läsk och när hon kan gå till McDonald's eller vilket annat ställe som helt och äta en stor lunch, inte bara frukost och middag. När ni kan ha picknick, efterrätter, äta hemma hos andra och göra allt annat normalt, skulle inte det vara skönt?! När hon blir frisk kommer hon tacka er, jag vet inte vad jag hade gjort utan en bra behandling och utan mamma och pappa! Behandlingar är jobbiga och tar tid men det är verkligen värt den tiden, det är ju en investering i sig själv. Nu låter jag jättetöntig och tjatig men så är det faktiskt. Ha det så bra!

Ellen och Camilla

9 september 2008 13:01

Hej pappan!
Hoppas allt fortsätter att gå lite frammåt med dottern! Vi är två tjejer som gör ett projektarbete i skolan, och vi har riktat in oss på ätstörningar. Om du har tid, lust eller ork får du jätte gärna kontakta oss via vår mail för att svara på lite frågor. Vi gör det här för vi själva vill få en större inblick och är intressearde av ämnet!

p100atstorningar@hotmail.com

Miss Grävling

10 september 2008 15:51

Hej! Jag har läst din blogg och vill bara skicka lite pepping. Det går att bli frisk från anorexi, det är jag ett levande bevis på. Började banta som 15-åring, benrangel vid 20, frisk vid 35-36. De som tog mig ur anorexin var att jag 1. flyttade utomlands 2. träffade maken 3. blev gravid & fick barn. Hade jag fått vård hade kanske tillfrisknandet gått snabbare, vem vet. Men å andra sidan tror jag att det måste få ta den tid det tar innan man inser att man vill bli frisk. För viljan måste komma från anorektikern. Man är inte mottaglig dess för innan. Men från den tidpunkten då viljan att bli frisk tänds, då behöver man allt stöd man kan få i form av kärlek och stöttning. Jag hejar på dig och tycker att du är en fantastisk pappa som bryr dig så mycket om din dotter. Lycka till och fortsätt att skriv.