vår dotter är för frisk.

vikten är ok. hon äter precis vad hon behöver och eftersom hon inte tränar/sportar/idrottar så behövs inte så himla mycket.

men hennes inställning till mat är fortfarande störd. hennes självförtroende är svagt (vems är inte det ? ) även om en rad positiva händelser detta år har stärkt henne. hon har en massa funderingar och grubblerier som ställer till det för henne ibland.

men det skulle vara lättare om hon var sjukare. hur knasigt är inte det ?

inte lättare för henne eller för oss. med lättare menar jag att behandla. capio som är helt underbara kan inte göra något. jo dom kan ju ta in henne för att tvinga henne att äta sina mål mat om dagen.. inte för näringsintaget, för det är okej, men för att lära sig ett annat förhållande till mat. och kropp. och ätandet. och sig själv. och sig själv i förhållande till andra.

suck och pust. men det kunde vara värre. mycket värre. och det är det inte. så det är väl rätt okej. kanske..

 

Tina

4 april 2009 10:47

Skönt att få ett tecken från dig!
och skönt att höra att det är ganska okej ....som sagr va det kunde vara värre.

Ha det så gott i vårvärmen

 

Anorexiamamma

5 april 2009 13:03

"men för att lära sig ett annat förhållande till mat. och kropp. och ätandet. och sig själv. och sig själv i förhållande till andra."
Jag tror att mat, kropp och ätande kan du plocka bort, det är det andra du skriver som är det viktigaste att stärka dem med, var man hittar den hjälpen?...kanske inte på en ätstörningsklinik.....eller finns den hjälpen att få på Capio?

 

stars in heaven

12 april 2009 12:04

Jag förstår hur du menar. Det är inte enkelt det där. Själv har jag en bra vikt nu, men mina tankar kring mat och vikt är fortfarande inte bra. Så jag har börjat gå hos en person på KBT (kognitiv beteendeterapi) och vi jobbar just nu med självkänsla och självförtroende. Kanske skulle vara något för din dotter?

Kram

http://tisasdagbok.blogg.se

 

Apappa

17 april 2009 22:33

Tack Tina

 

Apappa

17 april 2009 22:33

Amamma, ja fast nej, inte helt enkelt det här.

 

Apappa

17 april 2009 22:37

Stars - ja det är möjligt att det kunde vara nåt. Ska kolla upp det lite, tack för tipset.

 

Bunus

26 april 2009 13:16

Har också en tjej som varit på Capio. Jag undrar om vad du tycker om det stöd du som pappa fick av Capio? Jag upplever att de arbetade för lite med familjen. Jag skulle önskat att man såg familjen som en enorm resurs och att man därför skulle satsat mer på att få med familjen och stödja den. Trots allt är det familjen som tjejerna är mest med och som vet mest om deras liv och som också hamnar i detta medberoende som du så tydligt också är i nu...?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

de går bra nu. för henne i hennes liv. hon har sina grubblerier, sina tankar men en del är såna man "ska" ha, lite olycklig kärlek hör livet till, lite funderingar över vem man är och vart man är på väg likså.   men det händer så mycket i hennes liv...

Ja det är ju ofta så att man känner igen sig väldigt väl. Det betyder väl antagligen att det finns några grundläggande faktorer som är lika eller liknande för de som drabbas. Du har gjort en viktig förflyttning när du svarar på omröstningen som du be...

Jag/vi är fantastiskt otroligt tacksamma för hjälpen vår dotter fick hos Capio. Jag fick stöd i form av information, feedback och framförallt att min dotter blev bättre. Capio hanterade och behandlade det akuta tillståndet vår dotter befann sig. Jag...

hon mår ju ganska bra nu. sina regler kring vad som hon får äta har hon kvar men eftersom dom är ganska sunda håller hon vikten, det och kombinationen med att hon inte idrottar eller tränar nåt. men hon mår bättre i själen än på mycket länge. inte så...

hon har inte mått så bra.. det lilla livet..   mår inte bra i själen. det känns jobbigt. hur kunde det bli så ? mina dåliga gener?   hon har under hösten minskat lite lite grann på sin ena måltid. vi ser det. även om det är svårt att se.   men fram...