Ellen & Camilla som gör ett skolarbete  ;

Det är tänkt att vi mest ska rikta in oss på behandlingsformer och vad för hjälp (eller brist på hjälp) din dotter fått under sin sjukdomsperiod. Vi är intresserade av hur det varit för dig att leva med en ätstörd dotter och hur det känns för dig att hjälpa din dotter att försöka få livet tillbaka.

Vi har fått fantastisk hjälp av sjukvården (=Capio). Men BUP är en katastrof, nu har jag läst och pratat med så mycket människor att jag börjar förstå att det inte var så att vi råkade särskilt illa ut, det är många som är extremt frustrerade över BUP. Men mer om detta finns att läsa i tidigare inlägg.

Hur det varit att leva med ätstörd dotter ? hm... man blir lite känslig för uttryck och etiketter kan jag säga.. att leva med ätstörd dotter ? jag förstår vad ni menar men måste ändå vara lite petig och påpeka att jag lever inte med en ätstörd dotter, jag lever med min familj, däribland denna underbara dotter som tyvärr drabbats av ätstörning. Hårfin skillnad kan tyckas men hon får inte bli sjukdomen, eller den sjuka. Hon är inte den ätstörda. Hon är en av mina underbara ungar. Som tyvärr har en ätstörning.

Hur är det att leva med en cp-skadad dotter, en cancersjuk son ? Frågar man så ? Ja de kanske man gör.. de är väl bara jag som är överkänslig..

Men hur är det då ? Det är för jävligt.

Kan inte sägas med andra ord. Det är för jävligt - i kubik ! Det tar över allt, det vänder upp och ner på livet, på det sociala livet, på umgänget med andra, allt måste planeras, det är ett handikapp. Därtill den oerhörda sorgen i att hennes tonår förmörkas och hotar förstöras av en f***ing jävla sjukdom som den här, att hennes kropp tar skada för livet.

Hur det känns att försöka hjälpa henne få livet tillbaka ? Försöka är ju rätta ordet..  Hur det känns ? Förtvivlat, panikartat, ständig känsla av att vara otillräcklig, ilska, uppgivenhet - enstaka stunder av glädje och lycka - grubblerier över vad vi föräldrar gjort fel, är det mitt fel ? är det mina gener ? är det nåt jag sagt ? eller gjort ? eller inte gjort men borde ha gjort.. ?  Hur det känns att försöka hjälpa henne ? Jag är hennes pappa - jag skulle skydda henne mot allt ont i hela världen... och jag misslyckades. Hur det känns ? För jävligt.

Ångest är ingen känsla som tonåringar eller någon med ätstörning har ensamrätt på..

 

lilla ja

17 september 2008 09:20

Det finns inget som du misslyckats med som har bidragit tillatt just er dotter drabbats av en ätstörning, glöm inte det! Ni är guld värda som orkar kämpa för att få livet tillbaka. Ta hand om er, kramar!!

http://littlemes.blogg.se

 

Tépåsen

17 september 2008 22:00

Håller med "lilla ja" till 100%; det ÄR inte föräldrarnas fel att man får en ätstörning, i alla fall inte i en familj där man älskar varandra och inte vill skada någon och ni verkar vara en sån familj. Och om det är någonting som har sagts eller gjorts på något sätt som har blivit fel för din dotter och gjort henne mer sjuk tror jag att det beror på att hon har påverkats på ett sjukt sätt av normala saker- alltså var hon redan sjuk. Krångligt det blev:P Det finns säkert hur många anledningar som helst till att någon blir sjuk men jag tror att den största orsaken är press utifrån; modeller, kändisar, skyltdockor, kompisar, tidningar, filmer och såna saker. Dessutom tyckte jag att det var hemskt att bli äldre och därmed växa, få mer former och växa ur kläder och behöva köpa större. Min klass i grundskolan påverkade mig negativt för det var mycket prat om vikt och utseende och det var nästan "förbjudet" att äta skollunchen för att alla tyckte att den var så äcklig men egentligen tror jag att det var för att försöka äta mindre... DET ÄR INTE DITT FEL ATT DIN DOTTER ÄR SJUK!!! Kram!

http://tepasen.blogg.se

 

ulle

18 september 2008 12:29

Känner så väl igen dina tankar. Just nu har jag även en stor rädsla för om hon verkligen är frisk, eller kommer det snart ett stort bakslag. Nu är hon i full fart med att försöka ta igen sina förlorade tonårs år och är ute och festar och gör en massa saker + att hon börjat på en ny skola och allting. I bland blir jag jätterädd för att nåt ska hända och hon trillar tillbaks i skiten igen. Hon säger väldigt ofta att hon är så tjock och hon vill gå ner i vikt, men ändå verkar hon ju må bra ( för det mesta). Är din dotter ute nånting ännu eller sitter hon fortfarande mest hemma?
Hoppas ni får en bra helg!

http://makrames.blogg.se

 

Camilla

18 september 2008 16:23

Tack så mycket för dina ärliga och raka svar!
Ber så hemskt mycket om ursäkt för vår formulering, självklart är ätstörningen bara en del av din dotter (en del som ska bli mycket mindre) och jag ber åter igen om ursäkt.

 

Y

18 september 2008 21:39

hej ulle ! nä dottern är mest hemma (den andra är ute så mycke att det räcker för båda!) jag tror inte hon skulle vara ute så mycke å festa å så även om hon varit helt frisk. det är liksom inte hennes grej. det är ett större problem att hon är så kräsen överhuvudtaget vad det gäller vänner och att umgås. många vill va med henne men hon drar sig undan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

de går bra nu. för henne i hennes liv. hon har sina grubblerier, sina tankar men en del är såna man "ska" ha, lite olycklig kärlek hör livet till, lite funderingar över vem man är och vart man är på väg likså.   men det händer så mycket i hennes liv...

Ja det är ju ofta så att man känner igen sig väldigt väl. Det betyder väl antagligen att det finns några grundläggande faktorer som är lika eller liknande för de som drabbas. Du har gjort en viktig förflyttning när du svarar på omröstningen som du be...

Jag/vi är fantastiskt otroligt tacksamma för hjälpen vår dotter fick hos Capio. Jag fick stöd i form av information, feedback och framförallt att min dotter blev bättre. Capio hanterade och behandlade det akuta tillståndet vår dotter befann sig. Jag...

hon mår ju ganska bra nu. sina regler kring vad som hon får äta har hon kvar men eftersom dom är ganska sunda håller hon vikten, det och kombinationen med att hon inte idrottar eller tränar nåt. men hon mår bättre i själen än på mycket länge. inte så...

vår dotter är för frisk.   vikten är ok. hon äter precis vad hon behöver och eftersom hon inte tränar/sportar/idrottar så behövs inte så himla mycket. men hennes inställning till mat är fortfarande störd. hennes självförtroende är svagt (vems är inte...