de går bra nu. för henne i hennes liv. hon har sina grubblerier, sina tankar men en del är såna man "ska" ha, lite olycklig kärlek hör livet till, lite funderingar över vem man är och vart man är på väg likså.
men det händer så mycket i hennes liv. och många bra saker. och hon gör saker, utvecklas, är nu någon jag aldrig trodde hon skulle bli. hon är så himla stark även om hon inte ser det själv.
maten då ? närå.. ätstörd är hon fortfarande. men inte underviktig. ser pigg å frisk ut. lite gosiga kinder tillomed. hur de nu gå till är ju en gåta.
men nu, just nu är det viktigare att hon får behålla sitt "flow". och för första gången känns inte det som en strutstaktik.
ina
28 juni 2009 12:13
jag blir rörd av din blogg. det är så fint, och det hjälper mig att förstå lite vad mina egna föräldrar gått igenom
http://vakentid.blogspot.com
Victoria
12 januari 2010 22:33
Åhh, vad fint det är att få läsa om en ätstörning ut ur en förälders perspektiv!
Har inte hunnit med mycket,
men nog ska jag allt läsa igenom det jag kan~
http://pigment.blogg.se
Tépåsen
26 januari 2010 21:43
Hej!! Hur går det för din dotter och er? Gick in på min gamla dator som hade kvar gammal webbhistorik så jag var bara tvungen att fråga;)
Isa
4 februari 2010 20:31
Jag har tidigare kommenterat din blogg och skrivit att allvarliga ätstörningar handlar om mer än bara vikt och utseende, här har jag några länkar som kanske kan hjälpa dig förstå problemen lite djupare:
http://web4health.info/sv/answers/ed-psy-psychosis.htm
http://www.enkelit.com/FaktaomAnorexi/tabid/2181/language/sv-SE/Default.aspx
http://web4health.info/sv/answers/ed-causes-addictive.htm
Och en norsk blogg om kampen mot anorexi, jag tycker den är jätte fint skriven och öppen:
http://solveigireneirene.blogg.no/
http://everydayfromtheinside.blogg.se
Jennie
14 februari 2010 15:52
Hejsan !
Jag hittade precis in på din blogg , & hittade tyvärr ingen mailadress så jag skriver dej en kommentar istället . Jag har en blogg där jag samlar historier tagna ur livet , har du lust och skriva om din historia som anorexipappa . Skulle vara tacksam för ett svar iaf .
Mvh Jennie
Storslagen_@hotmail.com
http://www.vantabebis.blogspot.com
Carina
28 mars 2010 21:38
Jag "trillade" in på din blogg idag och det är så skönt att få läsa en annan förälders känslor, tankar och funderingar och känna att varenda ord kunde varit mina. Jag och min man har under vår dotters sjukdom saknat andra föräldrar att "bolla" tankar och erfarenheter med. Vi har bara negativa erfarenheter från Bup i Helsingborg och har nu vänt oss till ett privat alternativ. Jag hoppas att din dotter mår bättre idag och vill tacka dig för styrkan jag får av att läsa din blogg!
Linda
11 maj 2010 16:33
Vad kul att det går bättre för din dotter.
Jag lider själv an anorexia och vårdas nu på
capio anorexicenter i stockholm.
njut av att din dotter börjar nli frisk=)
http://www.mymmlan.blogspot.com
pinkozzy
22 juli 2010 15:12
Jag ser att du har en omröstning. Men hur ska man kunna svara på den med ett enda klick? Jag svara så här:
att vara älskad - Vill väl alla
att ha någon att älska - Vill väl alla
att vara snygg - Vad är snygg?
att vara smal - Naturlig smal OK, bantarsmal inte OK
att bli rik - Vill väl alla, men är ingen nödvändighet.
att må bra/vara frisk - Det vill väl alla
att älska och förlåta sig själv - Det vill nog alla
Ha en bra dag!
http://www.pinkozzy/bloggagratis.se
pinkozzy
22 juli 2010 15:16
Angående din omröstning blir jag mörkrädd. 27,7% anser det viktigast att vara smal. Varför? Så smal men sjuk är OK? Så smal men inte älskad är OK? Det är bara 2% som vill vara snygg och 27,7% vill vara smala. Men andra ord är det OK att vara ful, bara man är smal? Ursäkta, men jag fattar ingenting.
http://www.pinkozzy/bloggagratis.se
M
30 december 2010 01:23
Tittade igenom bloggen en stund, hade gärna velat läsa allt men är så himla trött i huvudet. Det jag ville säga var att jag är helt(finner inget bra ord) men jag beudrar verkligen hur mycket du förstår och hur mycket du vet om din dotters äs. Det är inte lätt att förstå. Hoppas hon mår bra nu! Kramar
http://meandmybody.blogg.se
17
28 juni 2013 21:11
Hej. Jag vet inte om du kollar kommentarer och sånt längre. Men jag skriver ändå.
Det var min pojkvän som bad mig läsa din blogg. Nu har jag läst, alltihop. Det tog en mer än en månad innan jag vågade. Tack. För bra text, och för att du verkar så mänsklig. Verkligen. Det gjorde ont. Undrar hur min pappa mår.
Hoppas ni har det bra nu!
http://enresagenomrymden.blogg.se