jo här !  :)

back in business igen. jobb - vardag - skola...   å alldeles förfärligt dålig på att uppdatera här.

tack alla ni som fortf tittar in ibland !

dottern då ? jo det går ganska bra. eller det går väl väldigt bra men jag är så rädd att säga det - som om att det då skulle hända nåt negativt.

hon äter inte ett smack mer än tidigare men hon verkar må bra. hon pratar en del om sjukdomen, om hur hemskt det var, hur hon stör sig på andra som inte vet nåt och ändå uttalar sig..  som om hon själv var frisk. det är ju vad hon tycker och just nu får hon tycka det..

det är mindre problem med vanliga måltiderna - i och för sig länge sen det var några problem med det men nu är det ännu mindre.. vet inte om ni förstår men kan inte förklara bättre.

ny skola, ska komma in i det, få nya kompisar. känns väl sådär hitills om jag förstår det rätt.

vad som skulle få henne fri från alla egna regler om vad som är okej att äta och inte vet jag inte. men just nu är det mer stabilt än på länge och det är gott nog.

idag åt hon sås !

det är ett framsteg att jämföra med när människan uppfann hjulet.. så ofattbart..  det bästa av allt var att det var ingen av oss som sa att hon skulle ta, det har vi slutat med för länge sen. jag såg bara i ögonvrån hur hon sträckte sig fram och tog sleven och ...hällde lite över sin mat !

jag tror jag drömmer..

först : tack alla ni som orkat besöka denna blogg trots att inga uppdateringar skett på länge nu. och tack till er som kommenterat, klokt och tänkvärt..

familjen har varit på semester. på gamla vanliga stället. och lika bra och skönt som vanligt.

det var en del oro innan. små praktiska saker som jag inte orkar älta här och nu, det gick hur som helst bra.

dottern har varit på strålande humör mest hela tiden. och ätit sina vanliga ransoner, dvs full frukost och middag. därtill har det blivit nån form av minilunch ibland..

vikten har vi ingen koll på. hon är sytrådssmal men inte undernärd. helt säkert är hon underviktig när vi så småningom lyckas ta oss samman och tvinga upp henne på en våg. men inte så att det är någon överhängande fara, så länge hon håller den här nivån och inte försöker minska på något ätande ytterligare eller börjar träna så är det ok.

hon har gjort några saker som för andra utan någon insikt om denna sjukdom måste låta rent löjliga, men som för henne (och för oss) är fantastiska. hon har kunnat äta något annat bröd än det där barkbrödet, fortfarande mörkt och fullkorn men ändå lite andra sorter. hon har ganska ofta druckit annat än vatten och fruktjuice.

det största av allt är ändå att hon en gång i sommar tog om på middagen, visserligen en minimal köttbit men som sagt, det var helt fantastiskt. jag börja nästan grina..

mycket händer nu. hon får uppskattning av vänner som är guld värda och som hon om sanningen ska fram, misshandlar lite genom att för det mesta dra sig undan och inte vara med dom.. hon får otroligt mycket kommentarer på sin blogg. hon ska börja gymnasiet och det blev till slut på precis det program på precis den skola hon ville..

jag vet och känner igen från mig själv, hur hon ser fram emot att få börja på ny skola, där ingen känner henne. ut i det okända visst, men också en möjlighet att få börja om från början.

hon kommer att träffa en kille - huga säger pappa... - men det blir nog bra. spelar ingen roll hur mycket vi säger att hon är fin, vacker, bra.. eller när kompisarna säger det.. hon behöver höra det från nån annan, som tycker om henne inte för att han/hon är "tvungen" som vi föräldrar är.. förstår ni ?

kort å gott.. känns ganska bra även om det är långt ifrån något normalt liv eller förhållande till mat. på lite sikt kommer det nog att ordna sig. vi har haft tur. och hon är en super-tjej, precis som alla ni är !